Skip to main content

- först med nyheter om medicin

Järn i MS-lesioner visar på ett allvarligt sjukdomsförlopp

Skriven av Gorm Palmgren . Inlagd i Multipel skleros.

MRI-skanningar kan förutsäga utvecklingen av funktionshinder för alla typer av MS genom att kartlägga förekomsten av järnhaltiga immunceller längs vita substanslesioner. 

Kroniska MS-lesioner i hjärnans vita substans (WML) omges av immunceller – mikroglia och makrofager – som i vissa fall kan ansamla järn. 

Lesioner med järnansamlingar (IRL) kan ses som hypointense ringliknande strukturer på 7T MRI och har tidigare visat sig vara associerade med försämrad funktion. 

Detta samband har just verifierats i en retrospektiv studie av 156 patienter med kliniskt isolerat syndrom (CIS) eller MS i alla former, stadier och behandlingsförlopp. Av dessa blev 91 patienter MRT-skannade vid baslinjen och fick sin sjukdomsstatus utvärderad baserat på åldersrelaterad multipel skleros svårighetsgrad (ARMSS). Cirka nio år senare omvärderades patienternas sjukdomsstatus.

Större prediktiv roll 

Vid baslinjen hade 54 procent av patienterna ingen IRL (IRL-), medan 46 procent hade minst en IRL (IRL+); den senare gruppen inkluderade 30 procent med 1-3 (få) IRL och 16 procent med minst 4 (många) IRL. Medianvärdet för ARMSS hos IRL+-patienterna var 6,7 vid baslinjen, vilket var högre än IRL-patienternas 5,0. 

Vid uppföljning efter 9 år hade ARMSS hos IRL+-patienterna ökat med 1,4 till 8,1. IRL-patienterna var fortfarande lägre vid denna tidpunkt med en ARMSS på 6,3, vilket dock representerade en större ökning på 1,3. 

Dessa siffror täckte dock att patienter med ingen eller få IRL hade ungefär samma ARMSS-poäng både vid baslinjen och vid uppföljningen, och att båda patientgrupperna upplevde en ökning av ARMSS med cirka 1,5 under kursen. Patienter med många IRL hade en ARMSS-poäng på 8,0 vid baslinjen, vilket ökade till 8,6 vid uppföljning.  

Även om resultaten inte dokumenterar en signifikant skillnad mellan IRL och ARMSS i de olika patientgrupperna, hävdar forskarna att förekomsten och antalet IRL spelade en större prediktiv roll än antalet och volymen av lesioner i patienternas vita substans.