Stor genetisk studie visar på skillnader mellan migrän med och utan aura

Andrea Carmine Belin

I den största studien någonsin om generna bakom migrän med och utan aura har ett internationellt forskarlag hittat 86 nya genomiska regioner i arvsmassan som kan kopplas till migrän.

Detta är mer än en tredubbling jämfört med de regioner som sedan tidigare var associerade med migrän. Studien har nyligen publicerats i den erkända tidskriften Nature Genetics, och bidrar med viktig ny kunskap om mekanismerna bakom migränattacker.

- Detta är första gången man kunnat visa att det finns olika genetiska orsaker till olika typer av migrän, migrän med aura och migrän utan aura. Dessa fynd kan ge oss en bättre förståelse för den biologiska grunden bakom migrän och dessa typer och därmed påskynda framtagandet av nya behandlingar mot migrän, skriver Andrea Carmine Belin i ett mejl till Neurologisk Tidskrift. Hon är medförfattare till studien ochbsenior forskare vid Institutionen för neurovetenskap, Karolinska Institutet.

Danska forskarna är entusiastiska

I Danmark är forskarna också entusiastiska över resultaten: 

- Resultatet är ett jättesteg för vår kunskap om de biologiska skillnaderna mellan migräntyper, och är viktigt för utvecklingen av nya behandlingar, säger Thomas Folkmann Hansen som är chef för Rigshospitalets forskargrupp för neurologisk genomforskning och docent vid Novo Nordic Foundation Center for Protein Research vid Köpenhamns universitet. Han är ansvarig för det danska bidraget till studien som bygger på mångårig genetisk forskning. 

- Med den här studien kan vi nu genetiskt kategorisera migrän på ett sätt som är biologiskt förståeligt. Samtidigt är det första gången vi kan koppla specifika riskgener för migrän till de behandlingar som fungerar mot migränattacker. Detta bådar gott för utvecklingen av nya läkemedel, kanske till och med läkemedel som kan motverka andra migränsymtom än själva huvudvärken. En sådan behandling har vi inte har idag, säger Thomas Folkmann Hansen. 

Potentiella läkemedelsmål

Med studieresultaten är det nu för första gången möjligt att ge en genetisk förklaring till varför migrän inte bara är migrän, utan att det finns genetiska orsaker till de olika typerna av sjukdomen. 

Det är välkänt att migrän kan vara med eller utan aura. Med resultaten från studien kan forskarna nu peka på tre genområden som är associerade med migrän med aura, och två som är kopplade till migrän utan aura. Samtidigt bekräftar studien betydelsen av tre specifika gener mot vilka migränläkemedel nyligen har utvecklats.

Enligt Andrea Carmine Belin kan resultaten på sikt få stor betydelse, för de många svenskar som lever med migrän. 

- I denna studie har man även identifierat kopplingar till gener som är mål för tillgängliga migränläkemedel, vilket tyder på att det kan finnas andra potentiella läkemedelsmål bland de nya genomiska regionerna man identifierat. Förutom framtida utveckling av nya behandlingar mot dessa mål kan man använda denna forskning till att söka efter kopplingar mellan genetiska faktorer och t.ex. läkemedelsrespons. Denna kunskap skulle kunna effektivisera användningen av tillgänglig behandling idag, skriver hon.

Studien baseras på data från mer än 870 000 deltagare, varav 102 000 hade migrän. Studien genomfördes i ett internationellt konsortium med forskargrupper från Australien, Estland, Finland, Tyskland, Island, Nederländerna, Norge, Sverige, England, USA och Danmark.

Fyra biologiska subtyper av migrän 

Med den nya kunskapen banar forskarna vägen för en biologisk uppdelning av migrän i fyra subtyper.  De två första subtyperna är migrän med, respektive utan aura. Den tredje subtypen är också specifik för migrän, men är ännu inte associerad med kliniska symptom. Den fjärde är inte specifik för migrän, men är associerad med en slags överkänslighet för migrän. De två sista subtyperna kan förmodligen förklara migränsymtom och en allmän sårbarhet för huvudvärk. 

Enligt etablerade teorier uppstår migrän antingen från en störning i hjärnans signaler eller från en dysregulerad vasokonstriktion i hjärnans blodkärl. Detta stämmer väl överens med den genetiska profil som forskarna funnit i studien. 

Andrea Carmine Belin slutar:

- Denna kunskap kan ge oss nya möjligheter till utveckling av mer effektiva och individanpassade läkemedel med färre biverkningar och förhoppningsvis ett framtida botemedel.