NEDA-3 förutspår god långtidsprognos efter ett års behandling
En norsk real-world-studie visar att första årets behandling vid multipel skleros (MS) är avgörande för hur sjukdomen utvecklar sig i framtiden.
Enligt studien är en tidigt högeffektiv behandling associerad med en bättre långsiktig prognos vid MS. I studien, som publicerades i Frontiers in Neurology, följde forskare vid norska sjukhus 536 patienter i flera år efter att de först diagnostiserades med MS.
I studien uppnådde 38 patienter ”no evidence of disesae activity 3” (NEDA-3) ett år efter diagnosen, vilket innebar att patienterna inte fick några nya attacker, nya lesioner på MR-skanning eller försämring av neurologisk status (EDSS). En större andel av de patienter som uppnådde NEDA-3 hade påbörjat sin behandling inom sex månader efter diagnos och fått högeffektiv behandling.
Efter det första året nollställde forskarna baslinjen och tittade på hur lång tid det tog för patienterna att inte längre uppfylla kriterierna för NEDA-3. För patienterna i den högeffektiva gruppen gick det i genomsnitt 4,8 år (95% konfidensintervall (KI): 3,9–5,8), medan det för patienter som behandlades med måttligt effektiva läkemedel gick 3,1 år (95% KI: 2,7–3,5).
Resultaten beräknades också separat för de patienter som påbörjade sjukdomsmodifierande behandling inom sex månader efter diagnos. Här gick det 4,8 år (95% KI: 3,9–5,8) och 3,3 år (95% KI: 2,9–3,8) för patienter på högeffektiva, respektive måttligt effektiva läkemedel, innan kriterierna för NEDA-3 inte längre var uppfyllda.
Tidig NEDA-3 bromsar utvecklingen av funktionshinder
För patienter som uppnådde NEDA-3 ett år efter diagnosen tog det i genomsnitt 33,8 år (95% KI: 30,9–36,8) för att nå en EDSS-poäng på 6, medan det tog 30,8 år (95% KI: 25,0–36.6) för de patienter som inte uppnådde NEDA-3 under det första året. Denna skillnad var signifikant med p <0,001. Efter att baslinjen nollställdes vid år ett, gick det 44,5 år (95% KI: 40,4–48,5) innan EDSS 6 uppnåddes bland de patienter som uppnådde NEDA-3 under det första året, jämfört med 29,6 år (95% KI: 24,2–35,0) för de patienter som inte uppnådde NEDA-3 under samma period. Denna skillnad var också signifikant med p <0,001.
Bland patienter som inte uppnådde för NEDA-3 ett år efter diagnos, var 70 procent påverkade på en parameter, 28 procent på två, och två procent på alla tre parametrarna. De vanligaste orsakerna till att NEDA-3 inte uppnåddes var nya lesioner på MR-skanning (63 procent), nya anfall (50 procent) och försämrad EDSS (25 procent).