Skip to main content

- först med nyheter om medicin

Tau- och amyloid-PET-skanningar är lika användbara

Skriven av Nina Bro och Bo Karl Christensen . Inlagd i Alzheimers/demens.

AAN: PET-skanningar av Tau respektive amyloid är som diagnostiskt verktyg lika bra och pålitliga för att upptäcka Alzheimers sjukdom. Detta visar en stor internationell studie där Skånes Universitetssjukhus har medverkat.

Det diskuteras fortfarande vilka roller proteinerna Tau och amyloid spelar vid Alzheimers sjukdom. Som diagnostiska verktyg är dock PET-skanningar av de två biomarkörerna lika starka. Beskrivningar av skanningar av Tau och amyloid har nämligen en hög reliabilitet när de utförs av olika läkare, respektive när de återanalyseras av samma läkare (hög inter-rater- respektive intra-rater reliabilitet). Detta visar en klinisk studie med amerikanskt, kanadensiskt och svenskt deltagande, där forskarna ville testa reliabiliteten hos PET-skanning av Tau, som nyligen godkänts som ett diagnostiskt verktyg av FDA, i förhållande till skanning av amyloid. 

- Båda metoderna är ungefär lika bra på att avgöra om en patient har Alzheimers sjukdom eller inte, men vi har preliminär data att tau-PET är bättre på att förutse hur snabbt en viss patient kommer försämras framöver, så den har en bättre prognostisk träffsäkerhet, skriver Oskar Hansson, professor vid Lunds Universitet och medförfattare till studien.

I studien genomgick totalt 661 deltagare PET-skanningar för Tau, respektive amyloid, på Skånes Universitetssjukhus och Gangnam Severance Hospital i Kalifornien.

Amyloid påvisades med hjälp av PET-spårämnena PIB i Lund, respektive Florbetaben i Gangnam. PET-skanningarna tolkades visuellt av tre bedömare, för amyloid med hjälp av specifika kriterier för de enskilda spårämnena, och för Tau med hjälp av en metod utvecklad av Sonnu et al. Utöver detta tolkade ytterligare en bedömare Tau-skanningarna med en FDA-godkänd metod för visuell tolkning av PET-skanningar. 

Diagnostisk styrka 

Skanningarna tolkades av varje bedömare i separata randomiserade kluster. Den positiva eller negativa tolkning av förekomst av Tau, respektive amyloid som fick majoritet hos de tre bedömarna, användes sedan i den primära analysen, där den diagnostiska styrkan i tolkningarna av skanningarna för de två biomarkörerna, samt statistik för intra- och inter-rater-reliabilitet beräknades. 

Tillförlitligheten hos tolkningarna av PET-skanningarna av Tau jämfördes med hjälp av Kappa-statistik och McNemars tester.

Beräkningarna visar att PET-skanningar av amyloid och Tau har samma sensitivitet när det gäller att särskilja Alzheimers sjukdom och amyloidpositiv MCI från alla andra former av demens och CN-kontroller: 92,6 procent (95% KI: 88,7–95,9%) respektive 92,2 procent (95% KI: 88,2–95,2%) och specificitet: 82,9 procent (95% KI: 78,9–86,5 %) respektive 78,2 procent (95% KI: 73,9–82,1 %). 

Tau-PET:s intra-rater reliabilitet, κ = 0,80–1,00 (p <0,0001), och inter-rater reliabilitet, κ = 0,78–0,85 (p <0,0001). För amyloid-PET-skanningarna var motsvarande reliabilitet κ = 0,97 (p <0,0001) respektive κ = 0,82–0,88 (p <0,0001).

Bedömarna var måttligt överens om 'Tau visual reader methods' (κ = 0,58), men det förekom statistiskt signifikant skillnad i bedömningarna (χ2 = 17, p <0,0001) på grund av olikheter i tolkningen av 'tracer retention' i mesiala och anterolaterala temporala cortex.