Skip to main content

- först med nyheter om medicin

FDA lutar mot att avvisa experimentell ALS-behandling

Skriven av Nina Bro . Inlagd i ALS.

Den experimentella kombinationsbehandlingen AMX0035 mot ALS och Alzheimers sjukdom (AD) uppvisar en betryggande säkerhetsprofil i två nya fas II-studier. FDA tvivlar dock på effekten, och en dansk ALS-expert ser gärna fas III-data innan behandlingen godkänns.

Behandling av ALS och Alzheimers sjukdom med AMX0035 ger inga oväntade biverkningar, och även om biverkningarna är många är de hanterbara. Detta visar säkerhetsdata från de två fas II-studierna CENTAUR (ALS) och PEGASUS (AD), som presenterades vid AAN 2022 av Sabrina Paganoni, PhD och neurolog vid Massachusetts General Hospital.

AMX0035 är en oral kombinationsterapi baserad på de aktiva substanserna natriumfenylbutyrat och taurursodiol (PB/TURSO). Läkemedlen verkar genom att hämma endoplasmatisk retikulum-stress och mitokondriell dysfunktion, vilka båda är underliggande sjukdomsmekanismer vid ALS och Alzheimers sjukdom. Säkerhetsdata för de två läkemedlen finns redan tillgängliga, men resultaten som presenterades på måndagen är de första fas II-säkerhetsdata från patienter som behandlats med kombinationen av de båda läkemedlen.

I CENTAUR-studien gav behandlingen totalt sett inte fler behandlingsrelaterade biverkningar än placebo. 

Den vanligaste biverkningen i båda studierna efter cirka 24 veckors behandling är magbesvär (främst diarré och illamående), vilket drabbade 66 procent av ALS-patienterna i den aktiva behandlingen, jämfört med 62 procent i placebogruppen, respektive 39 procent av Alzheimer-patienterna i den aktiva behandlingen, mot 14 procent i placebogruppen. 

Muskuloskeletala- och neurologiska störningar, infektioner, andningsproblem, samt komplikationer vid behandlingsadministration förekom hos 30–40 procent av ALS-patienterna på aktiv behandling, jämfört med 25–40 procent i placebogruppen.

Enligt Sabrina Paganoni ser biverkningsprofilen ut som förväntat. Förekomsten av biverkningar var generellt sett högre i ALS-kohorten jämfört med Alzheimer-kohorten, detta beror, enligt Sabrina Paganoni, på ALS-patienternas snabbt progredierande sjukdom. 

- ALS-kohorten var en grupp som utifrån inklusionskriterierna förväntades att progrediera snabbt i sin sjukdom, så det är inte förvånande att se att de hade en högre förekomst av biverkningar, varav flera var allvarliga. Vi har däremot inte sett några nya biverkningar, utan de vi ser verkar till stor del drivas av sjukdomen, snarare än av behandlingen, sade hon vid presentationen. 

Osäkerhet om effekten

Säkerhetsprofilen verkar alltså inte vara ett problem, men det råder osäkerhet om behandlingseffekten hos patienter med ALS.

Behandlingseffekten undersöks för närvarande i flera fas III-studier, men vad man hittills har att förlita sig på är data från fas II-studierna och en ”open label extension” av dessa två, där patienterna har följts i mer än tre år. 

Preliminära data från den blindade fasen av studierna visar en statistiskt signifikant fördröjning i sjukdomsprogression hos ALS-patienter i den aktiva behandlingen, med en medianöverlevnad som är 6,5 månader längre än för patienter i placebobehandling. 

Den amerikanska myndigheten FDA, som liksom EMA utreder läkemedlet, anser dock inte att dessa resultat är tillräckliga för ett godkännande.

En oberoende expertkommitté inom FDA har nyligen, med knapp majoritet, bedömt att evidensen ännu inte är tillräcklig för ett godkännande. 

Den bedömningen är Kirsten Svenstrup, PhD och överläkare vid Rigshospitalets Avdelning för Hjärn- och Nervsjukdomar, enig med. Kirsten Svenstrup är även ordförande i Dansk Selskab for ALS, och trots att hon är glad för att läkemedel utvecklas till den här sjukdomsbelastade patientgruppen, och tycker att resultaten för AMX0035 är intressanta, ser hon helst att man prioriterar ordentlig dokumentation, snarare än en snabb tillgänglighet till ett läkemedel med en tveksam effekt. 

- Det är många intressen som står på spel och det är viktigt att dokumentationen är ordentlig. Patienterna efterfrågar i extremt hög grad ny behandling inom detta område, där det ännu inte finns någon god behandling. Dock är det verkligen problematiskt att införa en behandling där man är osäker på effekten, eftersom all ny medicin kommer att vägas mot den, säger Kirsten Svenstrup. 

Snabbt godkännande är ingen fördel

Även om Kirsten Svenstrup arbetar med svårt sjuka patienter, för vilka det inte finns någon bra behandling, är hon inte odelat entusiastisk över utvecklingen av kombinationsbehandlingar i form av så kallade ”co-formulations”, där två eller flera aktiva substanser ges i en tablett, alternativt som injektion eller infusion. Inte heller för det stigande antalet läkemedel som godkänns framskyndat som ”orphan drugs” på en tunn vetenskaplig grund. Med co-formulations är det svårare att påvisa vad som ger en given effekt i en klinisk studie, och när det gäller de accelererade godkännandena är risken att man permanent sänker ribban för dokumentation av behandlingseffekt, menar hon. 

- De kliniska studierna behöver successivt få fler armar, eftersom allt fler behandlingar med tveksam effekt godkänns. Det är bättre för den samlade patientpopulationen att man insamlar bra data, i stället för att behandla patienter med läkemedel som kanske inte hjälper. Dessa behandlingar riskerar att bli vad man kan kallar tröstmedicin, och det tror jag inte är bra för patienterna på lång sikt, säger Kirsten Svenstrup.

FDA:s slutgiltiga beslut kommer först om några månader, och Sabrina Paganoni tror fortfarande att behandlingen kan godkännas.

- Vi vet inte vad beslutet kommer att bli förrän i juni, när FDA har meddelat det slutgiltiga beslutet, men jag är hoppfull, för trots att det råder delade åsikter har vi stark data, sa hon på presentation.