Litium verkar ha effekt på neurodegenerativa sjukdomar

Bipolär sjukdom (tidigare manodepressiv sjukdom) har under många år behandlats med litium, men nu verkar läkemedlet också ha en effekt på neurodegenerativa sjukdomar som demens.

Litium som läkemedel har funnits i många år, både som rekommenderad förstahandsbehandling för bipolär sjukdom, för behandling av unipolär sjukdom och för att förebygga vissa typer av huvudvärk. Men under flera år har forskare också undersökt om litiums effekt på hjärnan kan användas för att behandla neurodegenerativa sjukdomar och andra neurologiska störningar.

Så småningom har tillräcklig forskning genomförts – både på djur och människor – för att överväga om litium bör användas för att behandla personer med kognitiv svikt (MCI – mild cognitive impairment). Detta framkom vid ett möte om litiums neuroprotektiva effekt, som hölls av Medicinska Tidskrifter den 27 november.

Vid mötet fastslog René Ernst Nielsen, professor i psykiatri vid Aalborg Universitetssjukhus i Danmark och president för forskningsnätverket International Group for the Study of Lithium treated patients (IGSLi), att det finns tillräckligt med evidens för att överväga att skriva ut preparatet off-label.

Inte långt från målet

En av de andra talarna vid mötet om litiums neuroprotektiva effekt, Orestes Forlenza, professor i psykiatri vid Universidade de Sao Paolo i Brasilien, talade om sin forskning om litium och demens. Han har bland annat visat en kognitiv och funktionell effekt av litium på en grupp personer med mild demens i en tvåårig randomiserad kontrollerad studie publicerad i British Journal of Psychiatry 2011.

Här visade resultaten att litium kan fördröja utvecklingen av Alzheimers sjukdom – och med en betydligt lägre dos än den som används för patienter med bipolär sjukdom. Tretton år senare undersökte forskarna åter deltagarna från studien och kunde konstatera att de som då fick litiumbehandling fortfarande klarade sig bättre kognitivt än de som fått placebobehandling.

- Litium kanske kan bli en alternativ eller komplementär behandling för människor med Alzheimers sjukdom eller relaterade diagnoser, konkluderade Orestes Forlenza vid mötet. 

Den åsikten stöddes av René Ernst Nielsen.

Repurposing en möjlighet

René Ernst Nielsen anser att användningen av litium för behandling av demens kan bli ett bra exempel på "repurposing", där man finner en ny användning för ett redan existerande läkemedel som tidigare har godkänts.

- Formellt sett saknas det en godkännande och registreringsstudier för att man ska kunna få en formell indikation. Men ibland använder vi ett läkemedel för ett nytt syfte om datan är tillräckligt stark, även om det inte finns en formell indikation. Annars, om det finns en indikation i ett land, men inte i andra länder, sa René Ernst Nielsen.

Industrin inte intresserad

René Ernst Nielsen förväntar sig inte att läkemedelsindustrin kommer att vara intresserad av att betala för större studier som kan dokumentera litiums effekt på olika indikationer, eftersom litium är ett grundämne som måste brytas genom gruvdrift.

- Om du inte kan patentera ditt läkemedel, men alla kan gräva upp det ur jorden och stoppa det i en tablett, då är det mycket svårt att få tillbaka de pengar som man har investerat i utvecklingen av läkemedlet. Så jag förstår mycket väl att industrin inte har särskilt stort intresse för det. Det skulle snarare vara en forskningsfond som skulle kunna ha det intresset, sa René Ernst Nielsen. 

Han är själv igång med en registerstudie där han tillsammans med den kanadensiska forskaren Thomas Hajek undersöker effekten av litium på förekomsten av ögonsjukdomen glaukom, som också är ett neurodegenerativt tillstånd.