Fysisk aktivitet begränsar kognitiv försämring efter hjärnskada
AAN: Förändringar i hjärnans vita substans i form av så kallade signalhyperintensiteter (WMH) är korrelerade till kognitiv försämring, men fysisk aktivitet påverkar sambandet.
Fysisk aktivitet skyddar mot försämring av ett antal kognitiva funktioner associerade med WMH, däremot inte minnet. Detta berättade Ph.d. Suhang Song från Columbia University i New York i ett inlägg på AAN 2022 som ägde rum virtuellt i slutet av april. Slutsatsen baseras på en studie av 198 vuxna utan demens i åldern 20–80 år (medelålder 54 år). Försökspersonerna i studien självrapporterade sina fysiska aktiviteter och fick mätt sina kognitiva funktioner, samt grad av WMH vid baslinjen med en uppföljning efter fem år. WMH ses på MR-scanning som mycket ljusa områden och reflekterar skador i hjärnans vita substans i form av demyelinisering, samt förlust av axoner.
För alla försökspersoner, betraktade som en samlad grupp, var ökad incidens av WMH signifikant korrelerad med försämring av kognitiva funktioner i form av logiskt tänkande och bearbetningshastighet, samt ett mer begränsat ordförråd än normalt (p <0,001). Minnet försämrades också med ökande WMH, men denna skillnad var inte signifikant.
Fysisk aktivitet i fritiden
Suhang Song delade därefter in försökspersonerna i två grupper baserat på deras fysiska aktivitet och analyserade på liknande sätt sambandet mellan WMH och kognitiv försämring. I gruppen med en hög fysisk aktivitet var korrelationen mellan WMH och kognitiv funktion svagare jämfört med gruppen med en låg fysisk aktivitet. Således verkar fysisk aktivitet skydda kognitiv funktion mot försämring orsakad av WMH.
Den skyddande effekten var signifikant i förhållande till ordförråd (p = 0,009) och logiskt tänkande (p = 0,035), medan det sågs en icke-signifikant trend på bearbetningshastigheten (p = 0,102). Effekten var däremot inte signifikant på minnet (p = 0,665).
Resultaten baserades på måttet total fysisk aktivitet som beräknades utifrån summan av fysisk aktivitet på fritiden och i samband med arbete. Statistiska analyser visade att ingen av de två formerna av fysisk aktivitet var för sig påverkade sambandet mellan de kognitiva funktionerna och WMH.

