- först med nyheter om medicin

Apomorfin till natten ökar sömnkvaliteten hos patienter med Parkinsons sjukdom

Apomorfin kan användas för behandling av Parkinsons sjukdom. Läkemedlet har nu visat sig ha en positiv effekt på den sömnlöshet som plågar många patienter som behandlas med andra läkemedel.

Den sömnförbättrande effekten av apomorfin har studerats av franska läkare i den kliniska fas IV-studien APOMORPHEE och resultaten har nyligen publicerats i The Lancet Neurology. Studien omfattade 46 patienter med Parkinsons sjukdom som inte tidigare behandlats med apomorfin och som upplevde måttlig till svår sömnlöshet. Studien var en crossover-studie där patienterna fick antingen placebo eller upp till fem mg/timme apomorfin under två 7-dagarsperioder. Före varje behandlingsperiod titrerades patienterna till rätt dos under tio dagar, varefter dosen trappades ner under tre dagar. Det gick 14 dagar från slutet av den första behandlingsperioden till början av den andra.

Studiens primära effektmått var förändring i ”Parkinsons Disease Sleep Scale” (PDSS) under de två behandlingsperioderna. Vid baslinjen var patienternas PDSS i genomsnitt 80,0 (SD = 17,4). Efter behandling med apomorfin upplevde patienterna en genomsnittlig förändring i PDSS på 15,2, medan förändringen för placebo var 5,2. Behandlingseffekten var alltså 10,0. Standardavvikelserna i de två grupperna var dock relativt stora (24,3 respektive 21,5), vilket medförde att den statistiska skillnaden i behandlingseffekt var måttlig (p = 0,041).

Konfusion som biverkning

När behandlingseffekten delades upp i de 15 aspekterna av sömnkvalitet på PDSS-skalan, hade apomorfin en signifikant effekt (p = 0,006) på den totala sömnkvaliteten (punkt 1) såväl som en måttligt signifikant effekt (p = 0,024) på insomning och att bibehålla sömn (punkterna 2 och 3).

Sekundära effektmått var bland annat förändring i ”Insomnia Severity Index” (ISI) och ”Self-reported Clinical Global Impression of sleep quality” (CGI). Beträffande ISI uppnådde apomorfin en måttligt signifikant behandlingseffekt på -2,2 (p = 0,011), medan det fanns en signifikant behandlingseffekt på CGI på 1,4 (p = 0,007). Förutom en måttligt signifikant förbättring av motorisk aktivitet vid uppvaknande (-0,57 mätt på Likert-skalan, p = 0,012), hade den nattliga behandlingen med apomorfin ingen signifikant effekt på andra Parkinsons-symtom.

Behandling med apomorfin var associerad med biverkningar hos en större andel av patienterna (54 procent) än placebogruppen (37 procent). Konfusion uppstod som en biverkning hos 15 procent av patienterna som behandlades med apomorfin, men inte hos en enda som behandlades med placebo.